Rutiner, where are you?

Ännu mer längesen är det nu sen senast. Men jag har verkligen haft fullt upp och knappt kommit upp för luft förrän nu, eller ja knappt än. Flyttade ju för några veckor sen och jag är så sjukligt hemskt sanslöst underbart nöjd med lägenheten och min nya situation här. Älskar läget, lägenheten och hur inredningen blev. Man kan inte vara mer nöjd efter en flytt tror jag (förutom att jag kanske hade varit ännu mer nöjd om det inte vore en studentlägenhet och att man kanske hade köpt bostadsrätt, det hade ju varit top notch). Bilder från lägenheten kommer upp senare.

Gjorde även en tenta i mikroekonomi under flytthelgen, den kändes bra och litegrann hade jag hoppats på att få ett A, men det slutade med ett B och jag får väl vara glad för det även om min vinnarskalle ville vara bland de 4% som fick ett A.

Veckan efter flytten började jag nytt jobb, ett som jag velat haft länge och hoppats på, tackat nej till andra jobb för utan garantier på att jag skulle få detta, men jag lyckades! Så nu jobbar jag som ekonomiassistent på ett huvudkontor här i Stockholm och mina arbetsuppgifter är såna som är härligt relevanta för min utbildning och mina jobbdrömmar så jag känner mig överlycklig. Så en hel del tid har gått till jobbet och att vara nervös, för usch vad jag hatar att börja på ett nytt jobb, just det där med den första tiden. Det har åtminstone gått bra och det verkar som att de är nöjda med mig so far.

Well ja, allt detta har gjort att mina rutiner är åt fanders, eller jag har inte ens några rutiner längre. Saknar rutiner och letar febrilt efter hur jag ska lägga upp mina dagar och veckor nu när allt har förändrats igen. Det är oftast rutinerna som gör att jag känner att jag har tid för träningen och det är därför jag tyvärr knappt har tränat de här veckorna, känner mig förslappad och seg. Rutiner får dock inte bli någon ursäkt för att jag inte tränar, never ever! Jag kommer alltid ihåg hur bra jag mår av ett träningspass, av att kolla in mina muskler efter ett hårt pass (och ja, mina muskler syns faktiskt under fettet, mina biceps är jag stolt över och detsamma över mina axlar) och veta att jag gjort ett sjukt bra jobb.

Så efter ett långt inlägg om ursäkter för att inte träna så är det dags att rycka tag i mig själv, älska mig själv så som jag är värd och ge mig fan på att fortsätta min resa.

Wish me luck!